Motion till Kyrkomötet 2005:86 av Fredrik Sidenvall m.fl. Internationell kriskommission

Kyrkomötet Mot 2005:86

Förslag till kyrkomötesbeslut

Kyrkomötet beslutar att uppdra åt presidiet

1 att kalla Svenska kyrkans systerkyrkor i våra grannländer Finland, Estland, Lettland, Litauen, Ryssland (Ingermanländska evangelisk-lutherska kyrkan), Danmark och Norge att utse någon av sina biskopar, väl förtrogen med luthersk lära och kyrkoliv, att bilda en internationell kriskommission som skall granska Svenska kyrkans lära som den kommer till uttryck på nationell nivå och sakligt bedöma i vilket förhållande den står till den Heliga Skrift och till Svenska kyrkans bekännelseskrifter.

2. att inom tre år från dess formande av denna internationella kriskommission begära utlåtande om Svenska kyrkans lutherska och allmänkyrkliga identitet.

3. att av kommissionen begära råd och riktlinjer för hur det som brister kan åtgärdas och förtydligas.

4. att avsätta 100 000 kr för kriskommissionens arbete budgetåren 2006, 2007, 2008, 2009.

Motivering

Svenska kyrkans ansvarsnämnd har i beslut av den 30 maj 2005 (Dnr 005-2005) frikänt ärkebiskopen KG Hammar från att har övergett Svenska kyrkans bekännelse när han offentligt förklarat delar av Bibeln höra hemma i historien skräpkammare.

I det här fallet gäller det ett uttryck för den s.k. naturliga lagen som i evangelisk-luthersk teologi anses vara allmänmänskligt och ständigt giltig. Man kan konstatera att Ansvarsnämnden i sin bedömning inte tydligt och klart hävdar den Heliga Skrifts gudomliga ursprung och dess ställning som norma normans och inte heller gjort sig besväret att ta del av den hermeneutiska princip som kommer till uttryck i Augsburgska bekännelsen eller Uppsala mötes beslut. Att principen Skriften allen utifrån ärkebiskopens uttalande eller Ansvarsnämndens utslag skulle ha någon teoretisk och inte endast kosmetisk innebörd i Svenska kyrkan torde nu vara svårt att hävda. En kyrka där ett uttalat förakt mot Guds ord från den ledande företrädaren för läroämbetet, inte beivras kan svårligen kallas evangelisk-luthersk. Ansvarsnämndens beslut är ingen isolerad sak utan står i samstämmighet med många av Läronämndens och biskopars yttranden, liksom med flera av Kyrkomötets beslut.

Det blir alltmer uppenbart att stora delar av vår kyrkas i Skriften uppenbarade och i bekännelsens sammanfattade tro och lära förflyttas till historiens skräpkammare. Den här utvecklingen kan beskrivas som en tilltagande och alltmer besvärande ”glömska”, alltså traditionsupplösning, i kyrkan. Orsakerna står att finna i att den politiska makten främjar en teologi som söker sina normer i inomvärldsliga ideologier snarare än i Guds ord och i att de som vet bättre ofta är passiva. Krisen djupnar när alla de organ på nationell nivå som skulle utöva tillsyn visar så lite insikt i och engagemang för vår kyrkas tro och lära, som den är given i Skriften och bekännelsen.

Oavsett teologisk eller ideologisk hemvist så kan alla konstatera att det sakliga läget är att Svenska kyrkan enligt sin egen bekännelse och kyrkoordning tillhör den evangelisk-lutherska traditionen. Den saken är ju även fastslagen i den statliga ramlagen.

Den teologiska utvecklingen i Svenska kyrkan fjärmar oss inte bara från vår egen lärogrund och tradition utan även från kristna kyrkor i Sverige och i världen. Gränsen för att Svenska kyrkan som hon gestaltas på nationell nivå med rätta kan kallas för en sekt i teologisk mening kan redan vara överträdd. Saken är långt mycket allvarligare än en kamp mellan olika kyrkliga och teologiska riktningar när det gäller enskilda kyrkoordningsfrågor. Frågan gäller ytterst hur människor som möter Svenska kyrkans budskap på ett sant och säkert sätt skall kunna hjälpas undan dom och evig död till frälsning och evig salighet.

Svenska kyrkan tror på en helig allmännelig och apostolisk kyrka. Av denna skulle vår kyrka vara en del. När glömskan har spritt sig i vår kyrka får vi vända oss till grannkyrkor som i bästa fall i samverkan kan komma till vår hjälp och utöva en läromässig tillsyn och ge råd kristna syskon emellan, som kan hjälpa oss att återupptäcka vår kyrkas identitet så att vi frimodigt och troget kan ta fram hela Guds ord ur historiens skräpkammare och rent och klart förkunna Guds lag och evangelium för människor.

Göteborg den 21 juli 2005

Fredrik Sidenvall Joakim Svensson Jan-Anders Ekelund

Berit Simonsson Alve Svensson